Ja, det är ingen rockgrupp jag pratar om - utan tre st Afganhundar vid namn Ali, Bitlas och Kina.
(foton lånade från nätet)
Söta som få, men för mig helt livsfarliga!
Från 2 - 12 års ålder bodde jag i växelvis boende. Ett par av mina föräldrars vänner kunde inte få barn och eftersom mina föräldrar hade en stor barnaskara så var de hyggliga och lånade ut ett av sina (mig) till dem.
Sägas bör att jag var högt älskad av mina extraföräldrar och även av mina riktiga föräldrar men mest älskad var jag nog av dessa tre Afganhundar, som jag tillbringade all tid med. Jag minns att de var större än mig när jag var liten och jag hade dem omkring mig hela dagar.
Efter en tid så utvecklade jag svår Astma, så svår att jag sen i småskolan och efter det, inte kunde delta vid idrottsaktiviteter överhuvudtaget. Ingen satte det dock i samband med hundarna. När jag var 12 år flyttade min extrafamilj till södra Sverige och jag hängde inte på, utan flyttade för gott hem till mina biologiska föräldrar.
Efter en kort tid så försvann min astma helt och hållet. Jag har inte haft problem med astma sedan dess.
Tiden gick, jag blev vuxen och vid ett tillfälle när jag var vrålförkyld och hade feber, mao immunförsvaret var lågt, var jag i kontakt med en Afganhund som en granne till mig hade. Jag klappade hunden och med ens kände kroppen igen allergenet och där, just där kom mitt liv som Pälsdjursallergiker igen. Ingen astma, nu satte det sig på huden i stället.
Det kändes som någon satt eld på mig. De brann under huden och stora böldliknande utslag spred sig.
Tänk, att en tiodels sekund kan förändra livet? Detta är nu 30 år sedan och livet blev sig inte likt efter det.
För många, många år sedan började jag skriva en bok om livet som svår Pälsdjursallergiker. Bokens titel är
"Det blir inget...sen" men det rev upp så mycket, så jag orkade inte fortsätta skriva.
Sägas bör att jag åt antihistamintabletter var och var annan dag till att börja med, men det är bara ett sätt att döva symptomen och när jag sen slutade med dem så exploderade kroppen. Allt som jag dämt upp, kom ut!
Det hela slutade med att jag blev allergisk mot även antihistamintabletter.
Med detta vill jag säga - om du eller ditt barn har problem med pälsdjur, ta det för Guds skull på allvar!
Tänk om mina extraföräldrar eller biologiska föräldrar taget detta på allvar - så hade mitt liv inte varit som det nu är!
för......Är en hund värd mer än en människa? Svar: Ja (det har fått erfara inte bara en gång)
/ Ken
å
