kaizenken.blogg.se

Först sovmorron så klart...sen begav vi oss till Boden!  En mysig liten stad med många trevliga affärer.

Det blev att handla en del saker till husvagnen bl a. Lite blått (ha ha). Blått ska de va...allt från kuddar, påslakan, porslin mm. I övrigt blev det lite accessoarer till mig!!!

Å sen ett besök på Bothnia Fritid för att kolla på / i Husbilar..jag sa, kolla!..... Fy huvades vad dyrt!!!

 

Varje gång jag besöker staden Boden så kommer en massa fina minnesbilder upp på näthinnan. 

Min äldsta brors fru kommer från Boden och därför fick jag och min yngre syster ofta följa med dit. Många fina minnen har jag från det.

När jag sedan var i tonåren så jobbade min storasyster åt en hotellägare där i staden. Med anledning av det så var jag och min yngre syster ofta inbjudna dit av familjen. Vi fick bo på flott hotell, äta hotellfrukost och vara med om så mycke lyxigheter så man trodde det var en dröm!. Det var stort, stort för oss, som inte levde just ett sådant liv.

Inte nog med det. Av familjen så fick sen jag och min lillasyster  hur mycke fina kläder som helst. Tänk er att gå högstadiet och få gå klädd i de finaste boutiquekläder man kan tänka sig! Lycka, var då bara förnamnet! 

Jag kan inte annat än le och känna en speciellt glädje, en speciell känsla när jag är där, just där...i Boden!

 

Känslan och bilderna på näthinnan stannade kvar länge...även efter det jag släckt ner hela huset 

 

 

Har jag sagt hur mycket jag älskar H A S S E L N Ö T T E R? Skulle inte tro det. för det går ej att återge:)

Hur som haver så är det tomt...

...kommer dessa påslakan - som jag gillar skarpt. Jag är dessutom väldigt svag för sådana här färger!

Har ni inte testat den formen av middagsbjudning, så gör det. Väldigt annorlunda och säkerligen GOTT!

 

...ja, så tänkte säkert den mannen som kom på besök hos min man idag... för att sondera terrängen.

En familj som tidigare bott i vårt kvarter och som så innerligt har en längtan tillbaka. Tillbaka till byn, till landet och faktiskt även till just det kvarter där de tidigare bott.

"Skulle ni vara intresserade av att sälja?" undrade han. Smart drag av honom! Som jag själv har inpräntat i mina barn, när de var ute efter hus på något för dem intressant område. "Ni måste knacka dörr och fråga helt enkelt! kanske sår ni då ett frö?"  Vi själva som verkligen inte ens tänkt tanken att sälja...men visst, nog sådde han ett frö.

 

Just nu tänker man bakåt och man tänker framåt! Vad betyder ens hus / ett hus - egentligen?

När jag tänker tillbaka på alla år som gått , slås jag av tanken att det är ett bra tag sedan. Jag själv var 21 år, min man var 22 år när vi byggde vårt hus. Året var 1977, då fattar ni:)

Jag jobbade på Beijers, som säljare redan då och sålde byggnadsmateriel som jag i praktiken inte hade så stor  erfarenhet av - men fick, kan jag säga. Vilken erfarenhet att bygga ett hus. Allt från den omtalade syllisoleringen i grunden till takstolarna längst upp. Varje spik man slår in, varje vägg man får upp, varje kakelplatta som sätts fast, varje dörrkarm som måttas in...ja, jag säger då det - Allt har en historia! Hur många nätter man då låg sömnlös på grund av detta hus. Skulle vi klara det?, skulle vi orka?, skulle vi ha råd?

I september 1978 så var huset inflyttningsklart. Vilken känsla, ett hus som vi själva byggt upp från grunden. Något vi skapat tillsammans helt enkelt. Vi är nu inne på 2014. I snart 36 år har vi bott här. Det känns stort!

 

Trots känslan som jag nu nämnt, så är det ju faktiskt bara materiella saker! Det som berör och som man i så fall skulle sakna ännu mera, är tomten, trädgården - Ja, läget helt enkelt.

 

 

 

och STEKPÅSE, som tillsammans men ändå var för sig, underlättade min middagstillagning i kväll.

Jag kan verkligen inte koka ris, får det aldrig så där bra som jag vill ha det och det är där riskokaren kommer in:)

 

Tiden...ja, vart tog den vägen? Hinner knappt någonting här hemma! Jobbar, jobbar och jobbar. Känner mig trött och utarbetad (förmodligen som alla andra)Tog därför, helt sonika ut en  semseterdag i går (fredag). Tänkte, nu rackarns ska vi göra nåt otippat! Mannen som varit på arbetsresa i Göteborg väntades hem torsdagskväll, men det blev något senare än det som var tänkt. Belysningen på landningsbanan var ur funktion, varpå han fick boka om plan och var då tvungen åka buss åtskilliga mil innan han var hemma, långt efter midnatt.

Jag i min tur hade planerat en hotellweekend med myspys- å vad blev det av det? Ingenting!

Han kände verkligen inte för att sätta sig i bilen och åka tillbaka alla de milen han nyss åkt, förstår det jag!

I stället blev fredagen - lång sovmorron. lunch på stan och lite shopping innan vi åkte hem och åt en god middag på tu man hand. Det blev trots allt en ledig, supermysig semesterdag!

 

I dag lördag så har här fixats. Mannen ute och jag inne... Så här rörigt ser det ut i min ateljé just nu!

 

Ja, vem gillar inte det?

Jag själv gillar att överraska. Positiva överraskningar och helst i vardagen. Det är ju då man behöver det som mest, eller hur?

Ja, Musik - Kan det finnas något mer förlösande än just musik?

Hemkommen och så glad jag blev när en bukett rosor stod på köksbordet. Kastruller i olika storlekar på spishällen, en brasa var tänd, människor man älskar fanns där och i övrigt lite halvkaos här och där..då vet man att det är helg, nåt på gång! Aningen stress, men till slut landar man. Känner lugnet,värmen, ledigheten....

 

...då var vårgardinerna i köket på plats. Långt innan våren ens har börjat:)