man kanske sår ett frö...
...ja, så tänkte säkert den mannen som kom på besök hos min man idag... för att sondera terrängen.
En familj som tidigare bott i vårt kvarter och som så innerligt har en längtan tillbaka. Tillbaka till byn, till landet och faktiskt även till just det kvarter där de tidigare bott.
"Skulle ni vara intresserade av att sälja?" undrade han. Smart drag av honom! Som jag själv har inpräntat i mina barn, när de var ute efter hus på något för dem intressant område. "Ni måste knacka dörr och fråga helt enkelt! kanske sår ni då ett frö?" Vi själva som verkligen inte ens tänkt tanken att sälja...men visst, nog sådde han ett frö.
Just nu tänker man bakåt och man tänker framåt! Vad betyder ens hus / ett hus - egentligen?
När jag tänker tillbaka på alla år som gått , slås jag av tanken att det är ett bra tag sedan. Jag själv var 21 år, min man var 22 år när vi byggde vårt hus. Året var 1977, då fattar ni:)
Jag jobbade på Beijers, som säljare redan då och sålde byggnadsmateriel som jag i praktiken inte hade så stor erfarenhet av - men fick, kan jag säga. Vilken erfarenhet att bygga ett hus. Allt från den omtalade syllisoleringen i grunden till takstolarna längst upp. Varje spik man slår in, varje vägg man får upp, varje kakelplatta som sätts fast, varje dörrkarm som måttas in...ja, jag säger då det - Allt har en historia! Hur många nätter man då låg sömnlös på grund av detta hus. Skulle vi klara det?, skulle vi orka?, skulle vi ha råd?
I september 1978 så var huset inflyttningsklart. Vilken känsla, ett hus som vi själva byggt upp från grunden. Något vi skapat tillsammans helt enkelt. Vi är nu inne på 2014. I snart 36 år har vi bott här. Det känns stort!
Trots känslan som jag nu nämnt, så är det ju faktiskt bara materiella saker! Det som berör och som man i så fall skulle sakna ännu mera, är tomten, trädgården - Ja, läget helt enkelt.
Den prunkande rabatten vid dammen...
Rummet i rummet bland buskar och träd...
Solnedgången vid grillplatsen och sen stillheten, tystnaden!
En baksida, så fri så man kan sola näck på altanen om man vill...
Drive in-möjlighet med övernattande bästa gäster som campar vid åkerkanten...
En promenad eller kort cykeltur till bad - eller båttur på det djupaste vatten......
Som sagt, vi trivs och mår bra där vi är. På landet, men med endast en kvarts bilresa till jobbet, nära stan. Ja, ni hör hur jag försöker övertala mig själv hur bra det är här:) Men visst, jag är öppen för förändring! Hittar vi ett nytt drömställe, så vem vet - då kanske det är vi som försöker så ett frö:)
kramiz / Ken
